En tanke om bidrag
Det borde finnas en, och endast en, form av bidrag. Bidrag i sig är mentalt nerbrytande, och fungerar som en broms för individer som behöver förändra sin situation. Bidrag är passiviserande och mer beroendeframkallande än någon drog. Dessutom måste staten först konfiskera pengarna som sedan ska delas ut i form av bidrag.
Egentligen vill jag avskaffa företeelsen helt och hållet, men det finns ett viktigt undantag som försvarar bidrag som företeelse. Vad händer med människor som råkar illa ut, och inte har någon som är beredd att ge en hjälpande hand? Vad händer med denna persons barn? I händelse av katastrof så bör staten kunna gå in och hjälpa – men bara tills dess att katastrofen (i vilken form den än uppträder) är avvärjd. Denna form av bidrag är väl ganska lik dagens socialbidrag. Det bör vara statens uppgift att hjälpa den nödställde, men också att försöka överlämna ansvaret till någon annan, till offret mer närstående person. När någon av dessa två händelser inträffat, drar sig staten tillbaka.
Vad som kan anses vara “katastrofer” är såklart en vidöppen fråga. Personligen är jag beredd att ge barn en del positiva rättigheter, t ex rätten till utbildning. Om föräldrarna eller andra inte har råd att ge sina barn en utbildning, så bör detta ansvar falla tillbaka på staten. Staten skall dock fortlöpande försöka överlåta ansvaret på föräldrarna eller andra närstående. Staten skall även ha befogenheter att rädda barn från destruktiva miljöer. Dessa stackars barn ska då tas hand om frivilligorganisationer. Självklart ska barnen kunna komma tillbaka till sina föräldrar när situationen medger det.
Tänker jag helt galet här? Bör staten helt avhålla sig från bidragsutdelning? Jag tror att man måste öppna för att staten fångar upp de som faller utanför, om de klassiskt liberala idéerna ska få fäste i folks medvetande. Om inte, så kommer människor att anse liberalism vara inhuman, trots att den i själva verket är raka motsatsen.
juni 5, 2007 at 11:57 e m
De flesta sökbara jobb kräver nuförtiden någon slags kompetens utöver grundskolan. Hur ska fattiga kunna skaffa utbildning? De måste ha bidrag. Så istället för att man ska låna från CSN så tycker jag att man borde få ett riktigt studiebidrag, så arbetslösa slipper låna för att gå en KY utbildning.
Däremot skulle man kunna minska skära ner på de höga lönerna inom den officiella sektorn. Skära ner på onödig byråkrati(inte nödvändig). Samt stoppa vägverkets alla idiotiska vägprojekt vars investeringsummor istället borde användas av vården.
Angående bidrag så borde man höja akassans minimi-ersättning eftersom den är på tok för liten. Det borde även bli lättare att få socialbidrag. I dagsläget är det alldeles för mycket byråkrati som krävs för just detta ändamål.