Vad är inflation?
Kanske tillhör du (vad jag tror är majoriteten) dem som direkt svarar att det är ett mått på prisökningar. Vad som är helt klart är att det är i den betydelsen som ordet används idag i media.
Idag nås vi av nyheten att riksbanken kanske hade ett felaktigt inflationsunderlag när de skulle besluta om en räntehöjning. Tydligen så hade inte skor ökat i pris så mycket som de trodde. Min första tanke är att detta är direkt löjligt. Men vi backar ett steg och försöker svara på frågan i rubriken till detta inlägg.
Förr användes ordet inflation synonymt med monetär inflation, dvs hur många nya kronor som riksbanken introducerade. Idag har ordet istället blivit synonymt med prisinflation.
Varför är det så? I ett kapitalistiskt system så bör priserna snarare sjunka allt eftersom konkurrensen hårdnar och bättre, mer effektiva tillverkningsprocesser introducerats. Titta bara vad som händer på data- och TV-marknaden. Där sjunker priserna, trots att pengarna vi betalar med ständigt sjunker i värde.
Milton Friedman, tidigare Nobelpristagare i Ekonomi sade att inflation är den enda skatt politiker kan ta ut utan att behöva stifta nya lagar. Vad menade han med det, tro? Jo, när riksbanken trycker på knappen (tidigare var det på sedelpressen, men idag är det snarare i datorprogramet) och introducerar nya kronor, så betyder det att de befintliga, äldre kronorna minskar i värde. Förhoppningen är att tillväxten ska kompensera detta så att köpkraften bibehålls. Om förhoppningen slår in eller inte låter jag vara osagt, men jag är försiktigt skeptisk.
Numera så behöver inte pengar ”backas upp” av någon form av reellt värde, t.ex. guld eller silver. Men egentligen kan vad som helst användas. Det finns exempel från USA där tobaksplantor använts för detta ändamål. Om den svenska kronan hade backats upp av t ex guld, så hade politikerna inte kunnat skapa pengar ur tomma luften, vilket är precis vad som händer idag. Frestelsen blev helt enkelt för stor för politiker som snabbt ville ha tillgång till pengar att strö över sina potentiella väljare.
Det blir en ond cirkel när pengar skapas ur tomma luften. I början är det roligt – åtminstånde för dem som först får spendera de nytryckta sedlarna – men marknaden måste förr eller senare självsanera sig. Den ”roliga” fasen är högkonjuktur och den ofrånkomliga saneringen kallas lågkonjunktur. Sedan börjar allt om igen. En återgång till en guldstandard skulle onekligen hjälpa till att uppnå större stabilitet. Dessutom skulle det faktiskt löna sig mer att spara, eftersom dina pengar är ungefär lika mycket värda den dag du tar ut dem som den dag du satte in dem. Visst kan man hitta nytt guld som introduceras, men effekten är väldigt liten.
För att illustrera min poäng, tänk dig en romare runt kristi födelse som vill köpa ett par vanliga skor. Han skulle behövt ungefär samma mängd guld för detta, som du skulle behöva idag för att köpa ett par vanliga skor. ”Inflationen” har inte stått helt still, men inte långt ifrån. Som kontrast; när jag var liten köpte mina föräldrar en villa ett par mil utanför Stockholm. De betalade för den ungefär vad jag och min fru lade i handpenning för vårat hus. Prislappen för två jämförbara objekt hade i runda slängar tiodubblats på 30 år.
Vore det då inte bättre att ta bort statens valutamonopol och låta marknaden självt sköta detta? Det står ju helt klart att människor inte skulle vara benägna att ha sina tillgångar i den valuta som minskar kraftigt i värde över tiden.
